Eftersom jag har en stor svaghet för poesi bland andra svagheter, finner jag ett glädjefullt nöje framför din läckra poesi. Det är av en mjukhet, av en ömhet i detaljerna, enkla välfunna ord, enkla ramsor och helheten av en friskhet som täcker sensualitet. INGENTING ATT KRITICERA MEN GLÄDJE ATT HA LÄST DEN! tack för detta nöje
Eftersom jag har en stor svaghet för poesi bland andra svagheter, finner jag ett glädjefullt nöje framför din läckra poesi. Det är av en mjukhet, av en ömhet i detaljerna, enkla välfunna ord, enkla ramsor och helheten av en friskhet som täcker sensualitet. INGENTING ATT KRITICERA MEN GLÄDJE ATT HA LÄST DEN! tack för detta nöje
Eftersom jag har en stor svaghet för poesi bland andra svagheter, finner jag ett glädjefullt nöje framför din läckra poesi. Det är av en mjukhet, av en ömhet i detaljerna, enkla välfunna ord, enkla ramsor och helheten av en friskhet som täcker sensualitet. INGENTING ATT KRITICERA MEN GLÄDJE ATT HA LÄST DEN! tack för detta nöje
Jag hade läst "pseudo- dikter" (fållfåll, ingen kommentar) och jag förstår äntligen en gnutta hopp genom att läsa dessa vers.. bara kritik: synd kyé nej radbrytning, läsning är generad..lol..kom igen fortsätt göra oss dröm
Jag presenterar för dig en dikt för 2:an gånger och dina kommentarer är alltid uppskattad... Titeln är din barndoms förflutna
På en kolsvart himmel En armfull stjärnor på himlavalvet Den upplysande månens rundhet Vitheten i din kropp på vilobädden
Alangui vit blomma på den drivande vågen I en flod av hal sömn In i den bottenlösa avgrunden, ingenting Ditt hjärta skriker åt mig, allt blod sprutar Orden som du mjukt viskar till mig Som kommer långsamt, långsamt men om ivrigt
Det gör ont att höra detta smärtsamma lidande Det varar sedan din krävande barndom I denna kolsvarta himmel Jag ser allt ditt förflutna stiga kom ihåg tiden, Där du min eviga kärlek, min älskare Höll på att drunkna, i strömmande lågor Från glöden i mina genomträngande ögon